Sofia Viktoria

Solen går upp över Karlstad och jag vaknar med ett ryck! Har drömt en mardröm igen... Hela familjen, släkten var på kalas. Och han var där - mördaren. Ingen visste vem han var ute efter denna gången, men drömmen slutade med att jag försökte kasta mig undan en prickskytt. Av ren viljestyrka lyckades jag efter att ha undkommit skyttens första skott öppna ögonen och tvinga mig själv ur drömmen. Den senaste veckan har såna här drömmar kommit och gått, både i vaket och slumrande tillstånd.

Jäkla Engla-fallet, det har verkligen berört mig så himla mycket och jag kan inte släppa det. Jag har blivit nojig och rädd för att gå ut, rädd för att skaffa barn, rädd för lastbilschafförer...

HUR FÅR MAN SÅNA HÄR TANKAR ATT FÖRSVINNA?



[Hoppas ni också får en bra, solig, dag!]