Bra eller dålig?
Denna veckan har varit bra på många sätt. För det första har det varit fint väder. Jag har varit på Snörrumskolan två dagar, vilket var väldigt kul! Jag har jobbat två dagar, det gör gott för kassan. Fick reda på igår att det visst är storhelg också... Ytterligare några kronor. Har dessutom varit på bio, haft styrelsemöte, tränat osv...
Men i måndags fick jag typ världens tråkigaste nyhet av min lillasyster. Jag bara grät och grät hela kvällen. Jag blev så sjukt ledsen! Har varit ganska nere hela veckan på grund av det hon berättade. Jag vill verkligen inte tro att det är sant! Och ikväll, när jag såg på körslaget på tv så gjorde det ännu mera ont i hjärtat och jag var nära att bryta ihop på jobbet, men lyckades hålla mig tills jag kom ut i bilen. Då strömmade tårarna igen. Egentligen är det ganska sjukt att jag tar det så himla hårt, men det har jag verkligen gjort. Jag bara hoppas hoppas och ber till Gud att de båda ska inse att det inte är så här det ska vara.
För övrigt har jag väldigt ofta nu för tiden ont i magen. Ibland blir jag orolig för mig själv att jag håller på att bli sjuk igen. Det får inte hända! Men ingen skulle väl egentligen bli förvånad så som jag håller på med plugget, jobb, styrelseposter, huset osv... Det kan ju inte vara riktigt nyttigt i längden...
Om bara min älskade kunde komma hem och ge mig lite bekräftelse. Jag behöver det. Jag behöver få höra att jag är duktig på något (för idag misslyckades jag TOTALT med en av de saker jag annars brukar tycka att jag är rätt bra på...att baka!), jag behöver få höra att han tycker om mig och att jag är fin. Ibland är killar så knäppa. Eller i alla fall min. Han förstår inte riktigt varför han måste säga till mig att han tycker om mig, det är ju självklart, annars skulle vi ju inte vara ihop. Sant. Och jag vet att han tycker om mig. Det är inte det att jag tvivlar. Men ändå måste jag få höra det. Det där sjuka behovet av att hela tiden få bekräftelse gör sig påmint.
Ja, som sagt. Förutom den gången jag skulle försöka mig på att baka drömmar så har jag idag gjort mitt livs värsta bak. Så nu har jag 3 stycken drömtårtor i kylen som inte på några villkor går att bjuda någon på, men som det inte är det minsta fel på smaken på, så antagligen kommer jag smälla i mig dem alldeles själv inom de närmaste dagarna. Fy vad jag ska må dåligt sen!!
Men i måndags fick jag typ världens tråkigaste nyhet av min lillasyster. Jag bara grät och grät hela kvällen. Jag blev så sjukt ledsen! Har varit ganska nere hela veckan på grund av det hon berättade. Jag vill verkligen inte tro att det är sant! Och ikväll, när jag såg på körslaget på tv så gjorde det ännu mera ont i hjärtat och jag var nära att bryta ihop på jobbet, men lyckades hålla mig tills jag kom ut i bilen. Då strömmade tårarna igen. Egentligen är det ganska sjukt att jag tar det så himla hårt, men det har jag verkligen gjort. Jag bara hoppas hoppas och ber till Gud att de båda ska inse att det inte är så här det ska vara.
För övrigt har jag väldigt ofta nu för tiden ont i magen. Ibland blir jag orolig för mig själv att jag håller på att bli sjuk igen. Det får inte hända! Men ingen skulle väl egentligen bli förvånad så som jag håller på med plugget, jobb, styrelseposter, huset osv... Det kan ju inte vara riktigt nyttigt i längden...
Om bara min älskade kunde komma hem och ge mig lite bekräftelse. Jag behöver det. Jag behöver få höra att jag är duktig på något (för idag misslyckades jag TOTALT med en av de saker jag annars brukar tycka att jag är rätt bra på...att baka!), jag behöver få höra att han tycker om mig och att jag är fin. Ibland är killar så knäppa. Eller i alla fall min. Han förstår inte riktigt varför han måste säga till mig att han tycker om mig, det är ju självklart, annars skulle vi ju inte vara ihop. Sant. Och jag vet att han tycker om mig. Det är inte det att jag tvivlar. Men ändå måste jag få höra det. Det där sjuka behovet av att hela tiden få bekräftelse gör sig påmint.
Ja, som sagt. Förutom den gången jag skulle försöka mig på att baka drömmar så har jag idag gjort mitt livs värsta bak. Så nu har jag 3 stycken drömtårtor i kylen som inte på några villkor går att bjuda någon på, men som det inte är det minsta fel på smaken på, så antagligen kommer jag smälla i mig dem alldeles själv inom de närmaste dagarna. Fy vad jag ska må dåligt sen!!
Kommentarer
Trackback